ALLVISHET al3vis~he2t, äfv. 3~20 (a`llvishet Weste), r. l. f.; best. -en.
egenskapen l. förhållandet att vara allvis. See wij här och Gvdz Allwijsheet och Guddomelige Försyyn i alle Saker, att han icke allenast weet och regerar the höga och wichtiga saker, utan jemwähl och dhe ringa och oanseenlige. Rudbeckius Kon. reg. 117 (1615). Then menniskeliga naturen (hos Kristus) hade .. sig meddelt af Gudz natur guddomelig allwishet. Swedberg Sabb. ro 434 (1688, 1710). (Gud,) hvars allvishet / Hvarje menskas vägar leder. Ps. 259: 4 (1819). Boström Proped. 62 (1851?). — konkret: den Allvise. Jag lämnar hiertans ransakande til Allvisheten och är nögd allenast med et godt anseende. Dalin Arg. 2: 125 (1754). jfr Vising Dante 142 (1896; se under ALLGODHET).
