ANGENÄMHET an3jenäm~he2t l. 3~020 (angenä´mhet Weste), r. l. f.; best. -en; pl. (knappast br.) -er (se 2 slutet).
Etymologi
[efter t. angenehmheit; jfr holl. aangenaamheid]
eg.: egenskap(en) att vara angenäm. Serenius(1741). Angenehmheit .. behagelighet, täckhet, tacknämlighet, angenämhet. Lind(1749). Wenström o. Lindgren(1889, under pleasantness). — särsk.
1) till ANGENÄM 3. Min Herres bref ökte ansenligen Landnöjets angenämhet. Björnståhl 3: 67(1778). Ett bör, som ingen känslas angenämhet kan grunda. Boëthius Sed. 49(1807). — särsk.
a) (mindre br.) till ANGENÄM 3 a: behag i uttryck l. väsen, täckhet. Ehrt höga Samfund är Fullkomlighetens Rike, / All Skiönhets Skåde-Plats, och Angenämhets Bo. Brenner Dikt. 2: 24(1684; till hofdamerna). Änskiönt han (dvs. Cupido) all barnslig Angenämhet och Täckhet på sitt ansichte förde. Ehrenadler 135(1723; fr. les graces et l'enjoûment de l'enfance). (Overbeck's) lynne har en mild glädtighet, en stilla angenämhet och oskuld. Atterbom Minnen 294(1818).
b) (mindre br.) smaklighet, välsmak. Somliga (viner) .. blifva slemmiga .. och förlora i angenämhet. Berzelius Kemi 5: 960(1828).
2) (föga br.) känsla af välbefinnande, välbehag. Man .. kan smälta Skinka lättare, det är, med mera ro och angenämhet, än Snömos. Thorild 4: 193(1795). — (knappast br.) konkretare: njutning. Icke känna och värdera några andra godheter, än physiska angenämheter. Atterbom Siare 1: 109(1841).
