ANLOFVA an3~lω2va (ànnlóva Almqvist), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -LOFNING.
Etymologi
[jfr holl. aanloeven, t. anluven]
sjöt. bringa fartyg närmare upp mot vinden; lofva upp. Då anlofningen var slutad, kunde ingenting höras för det ihåliga tjutet i tacklingen. Gosselman S. o. N. Am. 1: 130 (1833). Naut. ordb.(1840). Nissen i NF(1876). Ekelöf 131(1881). An-L(ofva), L(ofva) till, taga lofvarts gir(,) faire une auloffée. Konow(1887, under lofva). — jfr LOFVA AN.
