ARTISTISK artis4tisk, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. artistisch, eng. artistic, af fr. artistique, af artiste (se ARTIST)]
1) som tillhör l. har afseende på (skön konst l.) konstnärlig verksamhet. Artistiska anlag. Artistiskt begåfvad. (Canova hade) från första åldren icke erhållit någon artistisk bildning. Beskow Vandr. 2: 249 (1834). En ny kulturperiod .. både i religiöst(,) vetenskapligt och artistiskt afseende. Brunius Metr. 492 (1854). Den artistiska verksamheten vid den kungliga teatern. Josephson Teat. 11 (1892). jfr: (Den ursprungliga diktens skönhet) måste väl genom dess närvarande artistiska draperi fördunklas, men kan, som jag hoppas, aldrig fullkomligt förlora sig. Stagnelius 1: 496 (1821; i fråga om en af S. omdiktad folkvisa).
2) motsvarande l. öfverensstämmande med fordringarna för (skön) konst; konstnärligt utförd, konstmässig. En Krigspantomim rörde sig på ett ganska målande, artistiskt, väl komponeradt sätt. Almqvist Drottn. j. 137 (1834). De artistiska gudabilderna. Palmblad Fornk. 1: cxxxi (1843). (Han) har .. utmärkt sig .. för en spirituell och artistisk execution. Tiden 1848, nr 252, s. 4. (om orkesteranförare). Arbeten i parian-porslin, hvilka .. äro högt skattade för .. (sitt) artistiska utförande. Ill. Sv. 1: 145 (1873, 1882). Det är sällan man vid ett ambulerande sällskap får höra så artistisk sång. GHT 1895, nr 219, s. 3.
3) som är egendomlig l. karakteristisk för en konstnär; som utgöres af konstnärer. (Thorvaldsen) korresponderade på fyra språk med en artistisk sorglöshet. Estlander Konsth. 255 (1867). Artistiska kretsar. Kaufmann Frankr. 134 (1883). I stället för den artistiska korta sammetsrocken bar han nu en lång svart bonjour. Dietrichson Minnen fr. Sv. 2: 211 (1902).
