ATTIKISERA at1ikise4ra, äfv. 10032, l. 01—, v. -ade.
Etymologi
[jfr t. atticisieren, uttrycka (sig) med attisk finhet, eng. atticize, affektera attisk stil, öfverensstämma med atenska (l. grekiska) seder, tänkesätt o. d.; af gr. ἀττικίζειν, vara l. uppföra sig ss. en attiker, tala attiska, hålla med atenarna]
(mindre br.) vara o. visa sig ss. en attiker, ådagalägga attisk finhet o. elegans (i skriftlig framställning o. d.). (Rabbi Jonas talar om) den attikiserande Moses (dvs. Plato) och den verklige Moses. Rydberg Ath. 162(1859, 1866).
