ATTRAKTIV at1rakti4v, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. attractiv, eng. attractive, fr. attractif, motsv. nylat. attractivus, till attrahere (se ATTRAHERA)]
(mindre br.) som eger förmåga att attrahera (ngn l. ngt); attraherande; jfr -KRAFT. — allmännare: tilldragande; jfr ATTRAHERA 3. G. Dalin (1871). För att göra denna anläggning (dvs. industripalatset i Stockholm) ännu mera attraktiv för den stora allmänheten. Tekn. tidskr. 1893, A. B. s. 45.
Anm. Ordet förekommer i ä. tid ss. neutralt sbst. i bet. dragplåster [jfr t. attraktive, pl., eng. attractive]. B. Olavi 115 a (1578).
Ssg: ATTRAKTIV-KRAFT103~2. jfr ATTRAKTIONS-KRAFT. Sammandragnings- eller attraktiv-krafter. Fock Fys. 1: 8 (1857). Själslifvet blir .. en blott mekanism, såframt de krafter, ur hvilka det uppstår, äro blotta mekaniska attraktiv- och repulsivkrafter. Rein Psyk. 1: 228 (1876).
