publicerad: 1903
AUKTORLIG a͡uktω4rlig, äfv. a͡ωk-, stundom (utan diftongisering) a1ɯk- l. a1uk- l. a1ɯk- l. a1uk-, stundom -tω3rlig2 (auktòrlig Almqvist, aucktòrligg Dalin); l. (numera knappast br.) AUTORLIG a͡utω4rlig osv. (auto´rlig Weste), adj.; adv. (föga br.) -T, -EN (†, Leopold i LBÄ 1: 22 (1797)).
Ordformer
Etymologi
(numera mindre br.) adj. till AUKTOR 2: hörande till l. utmärkande för osv. (en) författare, författar-. At Autorligen (dvs. i sin egenskap af författare) angripas. Leopold i LBÄ 1: 22 (1797). (Kellgren) fruktade att såra den auctorliga egenkärleken, hvars ömtålighet han kände. Stenhammar 309 (1798). Jag vill gerna, så vidt mitt auktorliga samvete möjligtvis kan tillåta, göra akademien till viljes (med afs. på föreslagna ändringar i dikten ”Svea”). Tegnér 5: 74 (1812). Det auktorligt fruktsammaste året af hans bana. Atterbom Minnest. 2: 118 (1847). En förnärmad auktorlig fåfänglighet. Cygnæus 6: 246 (1851). Eichhorn Stud. 3: 56 (1881).
Spoiler title
Spoiler content