AFBASA a3v~ba2sa, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING. —
1) skeppsb. fullständigt (l. till slut) uppmjuka (skeppsplankor) med vattenånga. Jungberg (1873).
2) grundligt (eg. ända till slut) piska upp. Han såg vördig pastor .. tilldela en man .. omkring ett halft dussin mustiga rapp .. Vid ett bord satt den afbasade mannen. Palmblad Nov. 4: 21 (1851). Den brottslige .. blef .. straffad .. medelst en afbasning på stället. N. P. Ödman Minnen 2: 245 (1881). — bildl. skarpt tillrättavisa, taga i sträng upptuktelse. Den store prelaten blef obarmhertigt afbasad i (tidningen) Svenska Minerva. Crusenstolpe St. o. förh. 10: 10 (1844). Wingård Minnen 2: 67 (1846).
SAOB
