publicerad: 1898
AFGÅNG a3v~goŋ2 (a`fgång Weste. med tonvikt på sista stafvelsen, i rimslut: Bureus Suml. 54 (cit. fr. 1599); Visb. 121 (början af 1600-talet); Asteropherus 63 (1609); Törning 160 (1677); se under I 4), r. l. m. (jfr E. H. Tegnér i 3 SAH 6: 302 (1891)); best. -en; pl. -ar (i bet. I 5) Segerstedt enl. Collin (1847); äfv. (†) -er (se under I 5, 8 b, II)
Etymologi
[fsv. afganger; jfr d. afgang, mnt. afgank, t. abgang]
I. handling l. tilldragelse, att ngn l. ngt afgår.
1) (†) nedgång.
a) i rent lokal bet. Solennes .. affgång. L. Petri Sal. vish. 7: 18 (1561). När Fisken haffwer sin Upgång eller sin Affgång (i älfvarna). Risingh Landb. 85 (1671).
a) i rent lokal bet.
α) (†) i allm. Vid Hans Maj:ts Ankomst och Afgång (om besök på ett skepp). Rüdling Suppl. 546 (1740).
α') bortfärd, afresa (i ett uppdrag). Vid budets .. a(fgång). Dalin (1850). Efter kurirens afgång till Frankrike. Kindblad (1867).
β') (föga br.) aftåg. Några tusende lemnades qvar i lägret för att dölja de andras afgång. Fryxell Ber. 3: 202 (1828). Carlson Hist. 1: 202 (1855).
γ') om fartyg, åkdon osv. Bantågets afgång. Fartygets snart instundande afgång. Palmblad Nov. 3: 130 (1841). — om post. Humbla 49 (1740). Lindfors (1815). Stockholmspostens afgång (från Kristianstad). De Geer Minnen 1: 126 (1892). jfr 3.
b) bildl.
α) Afgång från läroanstalt. Vid afgång till högre Läroverk. Försl. t. skolordn. 1817, s. 16. Afgång ifrån elementarläroverket till universitetet. SAOB (1870).
β) Afgång från ämbete osv. När afgång (af ngn ämbetsman) uti collegierne och vid andra beställningar händer. RF 1719, § 34. Afgång ur krigstjensten. C. O. Nordensvan Handb. 1: 28 (1879, 1882). I mån af timande afgång. Schulthess (1885). Statsrådsledamots afgång. De Geer Minnen 1: 171 (1892).
3) [jfr t. abgang] motsv. AFGÅ 2: Skrifvelsens afgång. Kindblad (1840, 1867). Vid .. brefvets .. a(fgång). Dalin (1850).
a) (nästan †) (Jesu) affgong som han fulboordha skwlle j Hierusalem. Luk. 9: 31 (NT 1526). En Christeligh affgångh. Girs G. I:s hist. 236 (1630). Werlden warder wrång, ach gifwe Gvdh en Sahl(ig) affgångh. Törning 160 (1677). Wallin Vitt. 2: 223 (1803). SAOB (1870). jfr 11.
b) (nästan †) Dödelig affgong. G. I:s reg. 13: 317 (1541). Celsius G. I:s hist. 327 (1746, 1792). SAOB (1870).
d) (föga br.) närmande sig 2. Aff gong aff (dvs. från) thenne elende werden. G. I:s reg. 8: 328 (1533). Min .. afgång ur verlden. C. I. Hallman 149 (1776).
5) motsv. AFGÅ 8: afsöndring, uttömning, i sht ur kroppen. Urinens, exkrementernas afgång. Haartman Sjukd. 71 (1765). A(fgång) af blod, af maskar ifrån en sjuk. Dalin (1850). jfr URIN-AFGÅNG. (†) i pl.: Utdunstningen och andra afgånger (excretiones), som skulle afföra det flygtiga och skämda. Bäck Præs. i VetA 1764, s. 24. jfr: (Ett) Fosters otidiga afgång. Acrel Præs. i VetA 1750, s. 4. — [jfr t. abgang] (†) afföring, öppning. The som .. äro förstoppade och intet sin richtiga affgång hafva. Hiärne Surbr. 25 (1680). Weste (1807). konkret.: (Läkemedlet) lindrade .. durkloppet, och gjorde at afgången blef fastare. Zetzell i VetAH 20: 61 (1759). Collin (1847).
a) Köpmannen l. boden har god l. stark l. strykande afgång på sina varor. Ther flere Menniskior äre, ther är och mehra affgång och föryttring på Wahrurna. Schroderus Uss. G 4 a (1626). — (†) En bod som har god afgång. Serenius (1741). Widegren (1788).
b) Varan har l. får lätt l. trög l. rask l. långsam afgång. Block Progn. 94 (1708). Mit värk har vacker afgång. Dalin Arg. 1: 165 (1733, 1754). Den afgång (lärfterna) .. haft, (har) begynt aftaga. Franzén Minnest. 3: 214 (1834). — om förtäring. Lindfors (1815). Punschen hade en strykande a(fgång). Dalin (1850).
a) (numera föga br.) med afs. på egendom, inkomst osv. Effter Sweriges Chrono ingen affgång lijder, på sin Land och Provincier. Swar på thet danske manif. 5 Aug. 1644, s. S 2 b (i handl. fr. 1636). Sådane friheter förorsaka afgång uti Cameral-Inkomsterne. Berch 390 (1747). Betjeningens .. lön och underhåld medförer stor afgång på hvarje inrättnings inkomster. SP 1778, s. 67.
b) med afs. på materiell, (tjänstbart) manskap, folkmängd osv. RARP 3: 140 (1640). Med nya värfningar ersättja den afgång han .. lidit på sitt manskap. Nordberg 1: 577 (1740). Afgången på folket (dvs. folkminskningen) befordras .. igenom utflyttningar. E. O. Runeberg i VetAH 19: 130 (1758). (Inom fångpersonalen) inträffande förändringar genom afgång och tillkomst. SFS 1839, nr 30, s. 9. Dalregementet hade lidit stor afgång dels i slaget vid Willmanstrand dels genom sjukdomar. Malmström Hist. 3: 2 (1870). Fylla afgången inom armén. J. A. Hazelius i Sv. tidskr. 1871, s. 8. Tillkomst och afgång (af skolmateriell). SFS 1874, nr 74, s. 21. — (†) i pl. Efter ett så långvarigt Krig, och så stora afgånger .. hafva en så stålt Armée. Nordberg 2: 677 (1740).
c) (numera mindre br.) med afs. på ämnes minskning i volym l. vikt l. mängd i följd af bearbetning, nötning, spillning osv.
α) i allm. Tryckeriet beräknar i afgång en bok papper på hvart ris. Affgong i torckningen. RR 18 Mars 1548, fol. 50. Linor .., hvilka slås otjärade, hafva 2 1/4 marks afgång under hopslåningen. Psilanderschiöld i VetAH 29: 124 (1768). A(fgång) på spånad. Dalin (1850). Afgång .. vid mätning. Jungberg (1873). — (†) konkret: affall. (Handtverkare) använda all afgång til nytta. Rudenschöld Præs. i VetA 1748, s. 11.
β) tekn. vid smältning (osv.) af metall. G. I:s reg. 8: 321 (1533). Brandt i VetAH 9: 52 (1748). Afgången på jernet (vid gjutning i smått) utgör ungefärligen tio procent. Almroth Tekn. 85 (1838). Ingerman i NF 7: 957 (1883). konkret: Afgång kallas alt det, som i Rostning, Smältning, Drifning, Finering, Smidning etc. förloras. Rinman (1788). — särsk. med afs. på myntning l. mynt. G. I:s reg. 1: 142 (1523). Vid Myntning kallas det Afgång, som brister vid Smältningen. Rinman (1788). Afgång .. på mynt genom nötning. Weste (1807). Forssell Hist. II. 2: 10, 11 (1875).
γ) vid malning af säd. Tw Vplandz Faat .. gifwes i staden (dvs. i stället) för Rågan så ock affgången på hwarie Tunna. Stadga 22 Febr. 1638, s. 7. Sthms stadsord. 2: 139 (1699). — afdrag, som får åtnjutas för beräknad förlust. 2 marker råg .. godtgöras Mölnaren i afgång och afdunstning. Fischerström 3: 462 (1781).
10) [jfr t. abgang an der casse] (föga br.) brist. Afgång .. i kassan (dvs. kassabrist). Jungberg (1873).
11) [jfr fsv. afganger] (†) motsv. AFGÅ 17: utgång, slut. Lära .., hwad anslag lyckosameliga tilgå pläga, och hwad som plägar .. lyktas med en oond affgong. O. Petri Kr. 1 (c. 1540). — närmande sig 4. Hwadh affgong thetta .. vsla leffuernet haffuer. O. Petri Handb. G 1 a (1529); jfr Handb. 1693, s. 167.
12) (†) motsv. AFGÅ 18: afgift, umgälder. Af varor och tyg, då de föras ut eller in .., betala .. dess (dvs. deras) lagliga afgång. Eneman 1: 86 (c. 1712).
II. [jfr t. abgang] (†) sidogång? I berget .. voro många gånger, afgånger och kringgånger. Fabricius Amar. 39 (c. 1740?).
III. (†) utgång, mynning.
2) utförsväg för exkrementer; analöppning; jfr I 5. (Snokens) tvärfjäll emellan hufvudet och afgången voro 173 til antalet. Linné Västg. 146 (1747).
Ssgr (alla till I): (8 c α) AFGÅNGS-ARK30~ l. 31~2. boktr. Då papperet kan affalla vid pressarne, fordra boktryckarne vissa afgångsark för tusendet. SAOB 32 (1870). —
(2 b α) -BETYG~02. Revis. öfv. elem.-lärov. 1825, s. 101. Lärjunge, som .. önskar afgå från lägre till högre läroverk, erhålle .. vederbörligt afgångsbetyg ifrån det förstnämnda. SFS 1856, nr 52, s. 13. —
(2, 3) -DAG~2. Besättningen får beräkna förhöjd aflöning från afgångsdagen. Kindblad (1840, 1867). ped.: SFS 1865, nr 84, s. 26. —
(2 b α) -EXAMEN~020. examen, anställd med lärjunge, som önskar afgå från ett läroverk. Afgångsexamen från folkskolelärare-seminarium. Försl. t. skolordn. 1817, s. 17. — särsk. om mogenhetsexamen, eg. med de dimissionsberättigade läroverkens egna lärjungar. SFS 1862, nr 25, s. 1. Afgångsexamen till universiteterna. Svedelius Statsk. 1: 36 (1868). S. Nordström i NF 11: 176 (1887). —
(2 b α) -FORDRING(AR)~20. fordring(ar) för (godkänd) afgångsexamen. G. Sjöberg i Ped. blad 1877, s. 147. —
(2 b β) -FRÅGA~20. Krigsministern .. gjorde till en afgångsfråga för sig, att .. (förslaget) lades fram till riksdagens antagande. De Geer Minnen 2: 178 (1892); jfr KABINETTS-FRÅGA. —
(8 b) -LISTA~20. särsk. i fångvård: från länsfängelsedirektör till konungens befallningshafvande första dagen i hvarje månad öfversänd lista med namn å de fångar, som under månaden böra från fängelset frigifvas. —
(8 b) -LÄNGD~2. mil. i uttr. Afgångs- och restlängd. I afgångs- och restlängd skola sådane värnpligtige antecknas, som .. utan föregående anmälan .. afflyttat från kompaniområdet. SFS 1886, nr 89, s. 46. —
(2 a β γ') -MANÖVER~020. sjöt. (ång-)fartygs manövrering vid lämnande af kaj o. d. Ett ankare .. bör hållas klart till fällning vid såväl tilläggnings- som afgångsmanöver. Ekelöf 194 (1881). —
(2, 3) -ORT~2. (Bref,) hvilka i postexpeditionen å afgångsorten skulle insamlas. Bergfalk i VittAH 18: 169 (1839). FFS 1873, nr 20, s. 25. Cederborg Korresp. 21 (1889). —
(8) -PROCENT~02. SFS 1846, nr 33, s. 3. med afs. på manskap: Björlin i Ny sv. tidskr. 1880, s. 154. handel.: summa (utgörande viss procent af värdet på kapital, varulager osv.), som redogörare i en affär har rätt att afföra ur räkenskaperna ss. gm missräkning, slitning, spillning osv. uppkommen förlust. Regl. 24 Febr. 1790, s. B 1 a. NF (1875). —
(5) -RÖR. (†) anat. (Körtlars) afgångsrör (ductus excretorii). R. Martin Præs. i VetA 1763, s. 13. —
(2 a β γ') -SIGNAL~02. Sturzen-Becker 6: 156 (1868) Postångaren .. hvisslar .. den andra afgångssignalen. Tavaststjerna Marin 33 (1890). Klockan omkring 1 gafs afgångssignal och tåget .. satte sig i rörelse. PT 1892, nr 38, s. 2. —
(2 b α) -SKRIFNING~20. Den latinska afgångsskrifningen vid elementarläroverken. Ped. tidskr. 1874, s. 19. —
(2 b α) -SKRIPTUM~20. Ber. om allm. läraremötet 1869, s. 203. —
(2, 3) -TID~2. Bantågens l. posternas afgångs- och ankomsttider. Förändrad afgångstid. Dalin (1850). —
(jfr 8 samt AFGÅ 8 i slutet) -VÄRME~20. Anordning .. för tillvaratagande af afgångsvärmen från vattenångmaskiner. PT 1893, nr 257, s. 1.
Spoiler title
Spoiler content