AFGNIDA a3v~gni2da (a`fgnida Weste), v. -er, -gned, -gnedo, -gnidit, -gniden (se för öfr. GNIDA). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Lind (1749, under abreibung)), -NING.
1) gnida bort, gm gnidning borttaga l. aflägsna. Afgnida rosten på l. från en sax. Skorpan och orenligheten böra icke afgnidas våldsamt. Thorild 4: 209 (1795). A(fgnida) en fläck från ett bord. Meurman (1846). Den förtorkade huden (på hornen) afgnides af (renen) .. mot buskar och träd. Sundström i NF 6: 1329 (1883).
2) gnida (ngt) rent l. torrt. Afgnida bordsilfver, en fönsterruta. Afgnida skorna. Lind (1749). (Den i en lösning tvättade mässingen) afgnides .. till full torrhet med torra sågspån. Berzelius Kemi 4: 489 (1827). (Mandlarna) afgnidas behörigen i en duk. Hagdahl Kok. 1092 (1879).
3) gnida i tu. Dalin (1850).
4) [jfr t. abreiben] tillräckligt l. grundligt gnida; afrifva; jfr AF II 7. (Man) må .. afgnida den förkylda kroppsdelen med frisk snö. Sev. Ribbing Barns fostr. 128 (1892). Det kalla vattnet .. användes .. under form af .. tvättningar, afgnidningar, duscher m. m. Därs. 146.
5) (mindre br.) gm gnidning afbilda; jfr AF II 10. På mekanisk väg — genom afgjutning, afgnidning, kalkering eller dylikt — utföra kopior af föremål. SFS 1890, nr 57, s. 20.
Anm. I bet. 1—3 hellre (utom i part.) GNIDA AF.
SAOB
