publicerad: 1898
AFHAKA a3v~ha2ka, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[jfr d. afhage, t. abhaken; jfr äfv. t. abhäkeln]
1) lösgöra l. aflyfta (ngt, som är fäst med l. på hake l. hakar, krok o. d.). Afhaka en dörr, ett fönster, en kakelugnslucka. Tunnans afhakande. Rinman 1: 765 (1788). (Tvärbanden i en båt) kunna äfven göras lösa at afhakas vid vissa tilfällen. Fischerström 4: 110 (1792). Rothstein 500 (1875). Uppf. b. 6: 409 (1875).
Spoiler title
Spoiler content