AFJÄMNA a3v~jäm2na v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (se d. o.). —
1) gm aflägsnande af upphöjningar l. fördjupningar (l. i allm. sådant, som vållar ojämnhet) göra (ngt) jämnt l. slätt.
a) om yta: göra slät, planera. Stiernman Com. 2: 881 (1658). Sedan marken är afjemnad, utlägges en underbädd af .. rustverke. A. Adlersparre i LBÄ 36—38: 86 (1800). Berghällar, som .. under hafsytan blifvit afjemnade och slipade. Brunius Gotl. k. 1: 33 (1864). (Öfre våningens) golf består af den första afdelningens afjemnade korshvalf. Därs. 1: 169. Att byggnadsskyldigheten fullgöra eller ock att .. byggnaden .. borttaga och platsen afjemna. SFS 1870, nr 27, s. 3. (Putshyfveln) användes för att ytterligare afjämna en med rubanken tilldanad yta. Salomon Handb. 96 (1890). — AFJÄMNAS ss. dep.: blifva slätare l. mindre kuperad. Från Notebäcks kyrka .. plattas och afjämnas landet. Hisinger 5: 77 (1831).
b) om kant: göra jämn. Skinnen .. afjemnas .. på så sätt, att alla obrukbara delar, såsom ändarna af benen och hufvudet, öronen, bröstlappen och svansen, bortskäras. AHB 53: 5 (1871); jfr NF 10: 407 (1886). Alla sömmar afjemnas med saxen, men afklippas ej för mycket. Berg Handarb. 30 (1873). Sedan kanterna (på glasplattan) blifvit afjämnade med saxen. Dellwik i NF 5: 1264 (1882).
c) om ojämnt siffertal l. penningbelopp: afrunda. Låt oss afjemna summan och göra det till hundra. Björkman (1889).
2) småningom jämna. Dalin (1850).
