SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFLADDA a3v~lad2a, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[eg. samma ord som föreg.; se LADDA; jfr äfv. d. aflade, t. abladen, entladen]
— jfr AFLADA.
1)
a) (mindre br.) refl.: frigöra sig från laddning, urladda sig.
α) om skjutvapen. Kanonen afladdade sig af hettan. Kindblad (1867).
β) fys. om kropp, laddad med elektricitet. Åskmolnet afladdade sig emot kyrktornets spets. Kindblad (1867). — oeg., om själfva laddningen: bortledas. Det elektriska fluidum .. afladdar sig i .. skogarna. Gosselman Col. 1: 148 (1830). — bildl. Det var en stor inre fiendskap, som här afladdade sig i de ytligaste punkterna, liksom den finaste spets kan elektriskt laddas med den dödande blixten. Geijer I. 1: 123 (1818).
b) (†) intr.: urladda sig. Af hvilka (åsklager) det öfra oupphörligt afladdar i sjelfva molnen. Gosselman Col. 1: 148 (1830).
2) (†) refl.: afbörda sig (ngt). Om de (gamle) .. begå excesse (i mat l. dryck), böra de straxt afladda sig det öfverflödiga. Westerdahl 462 (1764; 2 uppl. 1768: aflasta sig); jfr AFLADA I.
Spoiler title
Spoiler content