AFSIKTA a3v~sik2ta, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.).
Etymologi
[jfr d. afsigte, nnt. afsichten]
gm siktning afskilja, sikta bort. Veckoskr. f. läk. 1: 395(1781). Att man från hvitt pulveriseradt socker med ett florsikt afsiktar det finaste pulvret. C. G. Nyblæus 129(1846). Det finaste mjölet är afsiktadt. Meurman(1846). Ahlman (1872). — jfr SIKTA AF.
