AFSKAFNING a3v~ska2vniŋ (a`fskafning Weste), r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
vbalsbst. af AFSKAFVA. Hudens afskafning i pannan. E. D. Salomon hos Acrel Chir. händ. 12 (1775). Afskafning, borttagandet (medelst skafning) af ytliga delar t. ex. af huden, af ett ben, af vinsten på tänderna. Swalin (c. 1847). — (föga br.) konkret: det, som blifvit afskafdt; affall vid skafning, afskaf. Almqvist (1842). Dalin (1850).
Ssg: AFSKAFNINGS-VERKTYG310~20 l. ~02. Björkman (1889).
