AFSKICKNING a3v~ʃik2niŋ (a`fskickning Weste), r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
vbalsbst. af föreg. — särsk.
1) motsv. AFSKICKA II 1. — (†) konkretare: beskickning, ambassad, (de)legation. Ingen effterrettelsse fans om någon fulmechtig afskikning uhr Pohland till Swerrige. RARP 6: 134 (1657). Hans Kongl. May:t .. lät, förmedelst en stor och präcktig afskickning, afhämta sin Kongl. Brud. Nordberg 1: 2 (1740). Afskickning .. Envoi, Députation. Nyström (1794).
2) motsv. AFSKICKA II 2. — (föga br.) konkretare: afskickad(e) sak(er); sändning. Almqvist (1842). Dalin (1850). — (†) afskickad skrifvelse. Afskickning, depêche. Möller (1745).
