SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFSKILDHET a3vʃild~he2t l. 31~2, r. l. f.; best. -en.
egenskapen att vara afskild. — särsk. (motsv. AFSKILD 2) afskild(t) ställning l. läge l. lefnadssätt.
a) med prep.: afspärrning, afsöndring, isolering, afstängdhet (från ngt). Agardh Teol. skr. 1: 24 (1842, 1855). En längre afskildhet från verlden. Beskow i SAH 30: 229 (1857). Afskildheten från vanliga förhållanden. Wirsén i SAH 56: 111 (1879).
b) abs.: enslighet, ensamhet. Gräf mig nu ner i afskildhet (dvs. afsides) / Och sätt ett kors på hufvudgärden. Strandberg 3: 55 (1855). Thomander Skr. 1: 297 (1863). Den vredgade Achillevs, tillbakadragen i sin afskildhet. Wirsén i 3 SAH 2: 698 (1887).
Spoiler title
Spoiler content