SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFSLITA a3v~sli2ta (a`fslita Weste), v. -er, -slet, -sleto, -slitit, -sliten (se för öfr. SLITA). vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE Lex. Linc. (1640).
Etymologi
[jfr d. afslide, mnt. afsliten, t. abschleissen]
I. motsv. SLITA i bet. rycka.
1) lösslita; slita l. rycka bort. Avello .. Ifrån eller affslijta. Lex. Linc. (1640). Broocman Hush. 2: 179 (1736). (Drottningen) afsliter sitt gyllene hår. Adlerbeth Æn. 99 (1804, 1811). Han .. afslet slöjan. Palmblad Nov. 2: 204 (1841). (Han) föll ned (från bantåget) och fick båda benen afslitna. GHT 1895, nr 210, s. 3; jfr 3. — (mindre br.) med dubbelt obj. (De) afsleto .. mig kappan. Ödmann M. Park 134 (1800).
2) [jfr mnt. afsliten] (†) rifva, nedrifva. Alle them som eldenn werie (dvs. hejda) wille .. med båluerkis afslijthende. B. Justen i HSH 36: 176 (1579). — jfr AFRIFVA I 2.
3) slita i tu l. tvärt af, slita l. rycka sönder. Obrumpo .. Bräckia, affslijta. Lex. Linc. (1640). Gårdens hund .. afslet skaket (dvs. kedjan). Livin 136 (1781). Artererna .. äro lätta att tvärtöfver afslita. Berzelius Kemi 6: 94 (1830). En kropp afslites genom en tillräckligen stark kraft som verkar längsefter densamma. Stål 1: 32 (1834). Tråden bör afslitas, ej afklippas. Lärlappen 7 (1885). — i bild. Sturar tänkt afslita Träldoms band. Dalin Vitt. II. 5: 19 (1742, 1755). Smärtan .. afslet hans lifstråd. Carlén Jungfrut. 1: 105 (1848). Nilsson Ur. 2: 147 (1865). — bildl. Denna förbindelse .. afslets genom krig och misshällighet. Dalin Hist. 1: 202 (1747).
II. (†) slita (en tvist), afgöra (ett mål o. d.). Då desse tvistige måhl til Håf-Rätternes afslitande lemnas. 2 RARP 3: 280 (1723). Afslita .. enskylta trätor. Mörk Ad. 2: 243 (1744). Afslita saken. Därs. 2: 434.
III. motsv. SLITA i bet. nöta.
1) (†) slita l. slita ut, nöta l. nöta ut; om kläder o. d. Mannens rock, full (af) damb, afsleten wijste trån. Düben Sat. 69 (1722). Mycket afslitne kläder. Lagerström Bunyan 2: 112 (1727). Afslitne skor. Lind (1749). Afslita sålen (dvs. sulan). Heinrich (1814). Öhrlander o. Leffler (1852).
2) (mindre br.) slita l. nöta bort. Luggen på tyget är afsliten. Almqvist (1842). — med objektsväxling: slita, nöta. (Klippstycken,) mer eller mindre afslitna på kanterna. Lignell Dal 1: 37 (1851).
Anm. I bet. I 1, 3 o. III 2 hellre (utom i part.) SLITA AF.
Ssgr (i sht till I 3; i allm. tekn.): AFSLITNINGS-BELASTNING310~020. Tekn. tidskr. 1876, s. 115. N. Kjellberg i Tekn. tidskr. 1893, A. K. s. 68. —
-LÄNGD~2. Den längd i meter, som en öfver allt lika bred .. (pappersremsa) måste hafva, för att sönderslitas af sin egen vigt .. (eller) den s. k. afslitningslängden. Tekn. tidskr. 1882, s. 95. —
-MASKIN~02. Tekn. tidskr. 1875, s. 56. —
-MOTSTÅND~20 l. ~02. Tekn. tidskr. 1873, s. 40. —
-YTA~20. Fock Fys. 205 (1853, 1859).
Spoiler title
Spoiler content