AFSMIDA a3v~smi2da, v. -er, -smidde, -smidt, -smidd. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[jfr d. afsmede, t. abschmieden]
1) (†) sluta att smida? Es ist abgeschmiedet, thet är afsmidt. Lind (1749).
2) (föga br.) smida (ngt) så, att (det) brister o. går af. Dalin (1850).
Anm. I bet. 2 hellre (utom i part.) SMIDA AF.
