1) (mindre br.) gm spinnande aflägsna (spånadsämne från rockhufvudet på en spinnrock o. d.). Lindfors(1815). Flickan skyndade sig att afspinna linet af rockhufvudet. Kindblad(1867). — (föga br.) med objektsväxling: gm spinnande frigöra (rockhufvudet å en spinnrock) från spånadsämne (lin, ull l. bomull o. d.). Min rock är afspunnen. Lind(1749). Almqvist(1842).
2) (föga br.) spinna (ngt) till slut, spinna färdig. Perneo .. Affspinna. Lex. Linc.(1640). Nyström(1794). Hon hade hastigt afspunnit hela blåntotten. Kindblad(1867); jfr 1. — abs.: upphöra att spinna. Heinrich(1814).
3) (†) bildl. i p. pf.: uttömd, afmattad, försvagad? Mina dödstankar hafva afskurit mig allt annat bekymmer och mina afspunna krafter gifva mig hvila från all omsorg ännu på någon tid. Linné Sv. arb. 270(1752; trol. felaktigt).
4) (föga br.) gm spånad betala (en skuld) l. betala af (ngt på en skuld). Sjögren(1795). Dalin(1850). Gumman hade begärt att få afspinna sin lilla skuld. Kindblad(1867).
