AFSTÄNGARE a3v~stäŋ2are, (om person:) m.||(ig.), (om sak:) r. l. m.; best. -en, hvard. äfv. -n; pl. =.
1) person, som afstänger.
2) i sht tekn. föremål l. apparat, som afstänger. Den automatiska afstängaren består af en vanlig afstängare, förenad med en automatisk utlösning. Tekn. tidskr. 1891, s. 80. S. k. Switchar eller afstängare till elektriska ledningar. SD (L) 1895, nr 40, s. 15. jfr HUFVUD-, KNIF-, MAXIMI-, MINIMI-, NÖDFALLS-, STRÖM-AFSTÄNGARE m. fl. — mil. i vissa gevärslås befintlig del, som har till ändamål att afstänga magasinet. Billmanson Vap. 111 (1880, 1882).
