AFVARPA a3v~var2pa, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING. —
jfr VARPA, v.
I. (föga br.) varpa (garn o. d.) till slut. Dalin (1850).
II. [jfr holl. een schip afwerpen] (numera föga br.) sjöt. gm varpning aflägsna (ett fartyg från ett ställe). Dalin (1850). Kindblad (1867).
Anm. I bet. II (utom i part.) hellre VARPA AF.