BACKANTISK bakan4tisk, adj.; adv. -T.
adj. till BACKANT; ofta i mera allm. bet.: yrande, vildt uppsluppen, besinningslös. Backantisk yra l. glädje. Thorild 2: 99 (1784). Hans (dvs. Bellmans) bacchantiska Qväden. Hammarsköld Vitt. 2: 33 (1819). Hvar Skogsnymph, förd af sin Satyr, / Bacchantiskt flåsande och yr, / På gräset valsar om i lunden. Tranér 190 (1833). Försätta i bacchantisk hänryckning. Melin Gr. lex. (1845, under βακχιόω). De vilda, bacchantiska danserna omkring (Uggleviks-)källan (under trefaldighetsnatten). Lundin G. Sthm 74 (1880). — jfr BACKANALISK.
