publicerad: 1898
BADHUS ba3d~ɯ2s (ba`dhus Weste), n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[jfr d. badehus, t. badehaus]
hus l. inrättning för bad l. badning; så väl om en för afklädning o. bad afsedd byggnad vid stranden af ngt vatten som om annanstädes belägen inrättning för karbad, romerska bad o. d. Lind (1749, under baderei). Bergius Præs. i VetA 1763, s. 9. Kellgren 3: 280 (c. 1780). Badhusen (i Lysekil) hållas tillgänglige för bad från kl. 6 f. m. till 9 e. m. Levertin Sv. brunnar o. bad 154 (1883). Vid Domnarfvets stora järnverk är bygdt ett förträffligt badhus med stor finsk badstuga, fem karbad, ångskåp m. m. C. Curman i Förh. vid allm. sv. läkaremötet 1891, s. 55. — jfr DAM-, HERR-, KALL-, VARM-BADHUS.
-BRYGGA~20. särsk. om brygga som leder ut till ett af vatten omgifvet l. eljest svårtillgängligt kallbadhus. —
-INTENDENT~102. Carstens Finl. badorter 21 (1890). —
-RESTAURANT~102. —
-TRAPPA~20. Bååth På gr. st. 118 (1889).
Spoiler title
Spoiler content