SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
BADINERA bad1ine4ra, äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr BADINAGE.
Etymologi
[af fr. badiner]
(föga br.) skämta, gyckla, skalkas. Dalin Arg. 1: 264 (1733, 1754). Frun (hade) .. badinerat med sin Amant. SP 1780, s. 931. Wenström (1891).
Anm. Ngn gg förekommer äfv. det från fr. lånade badin badäŋ4 med bet.: skämtare.
Spoiler title
Spoiler content