[af mnt. barkemeier, barkenmeier, birkenmeier, t. birkenmeier, af birkenmaie, björkgren (jfr sv. dial. maj, löfrika grenar afhuggna för att tjäna till prydnad); se Grimm, Tamm Suppl. t. valda skr. af G. Stiernhielm 2, Franck under berk]
(†) dryckeskärl gjordt af en urholkad björkkubb med kvarsittande bark. Giff honom stoora Barkenmeyer til wälkomme; Så talar en drucken munn aff hiärtans grund. Grubb 694(1665; lat. Quos novisse cupis, magnis urgeto culullis). Gå här (vid dryckeslaget) i swang stoore Barkenmeyere, Bullar, och Bolkar, / Fylte på brädd. Stiernhielm Herc. 206(1668). Därs. 231.
