BESKÄFTIGHET beʃäf4tig~he1t, äfv. (i sht i Sveal.) 030~2, r. l. f.; best. -en.
sbst. till BESKÄFTIG, särsk. till d. o. 2: beställsamhet, ifver. Narraktig beskäftighet. Serenius (1734; under foppishness). Han började denna gång icke sitt görmål med sin vanliga beskäftighet, utan gjorde deri långa uppehåll. De Geer Hjertkl. 212 (1841). Emilia blef rörligheten och beschäftigheten sjelf. Wetterbergh Fyra sign. 252 (1843). När Mickel alltså skulle hängas, / man såg bland bödelsknektarna trängas / i glad beskäftighet Murre och Grå. Andersson Mickel räf 87 (1900).
