BESPRUTA besprɯ4ta, i Sveal. äfv. 032 (bespru´ta Weste; besprùta Almqvist), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[af BE- o. SPRUTA, v.; jfr ä. d. besprude äfvensom d. besprøjte o. t. bespritzen]
1) [jfr motsv. anv. i ä. d. samt t. bespritzen] (i sht i skriftspr.) spruta på, öfverspruta. Wallenberg 130 (1771). Ormarnes hufvuden .. bespruta hans lockar med ett svafvelblått glänsande ämne. Atterbom FB 209 (1818). (Bland) öfverraskningar, som öfverallt möta (vid Villa Pallavicini), .. (äro) de vattenstrålar som oförväntadt bespruta vandraren. Bremer G. verld. 2: 81 (1860). Besprutning med vatten eller annan släckningsåtgärd. SFS 1891, nr 35, s. 64. Med den medförda s. k. engelska sprutan .. besprutades .. den brinnande byggnaden. Karlst.-tidn. 1895, nr 1714, s. 3. Det enda medel, man känner mot dessa härjare (dvs. rönnbärsmalarna), är besprutning (af äppelträden) med arsenik(-lösning). Abelin Frukt 190 (1902). — jfr ARSENIK-, FORMALIN-, FRUKTTRÄDS-, VITRIOL-BESPRUTNING m. fl. — särsk.
a) (†) om hafvets böljor: (i bränningar) yra upp mot, skölja. (Oceanen) alla Maldivas på högra Hand besprutar. Spegel Guds verk 96 (1685; d. bespretter); jfr 2.
b) i bild. (Tidningsskrifvaren L. leddes delvis af) retelsen .. att bespruta dem (dvs. G. III o. hans män) med galla och bibringa dem gallfeber. Atterbom Siare 4: 171 (1847).
2) [jfr t. bespritzen] (†) stänka ned, öfverstänka. Somt är sönder i sängarne fins .. / Somt med stöfflarna smordt, aff ståfft fast illa besprutat. Stiernhielm Bröl. 250 (c. 1650). Öhrlander o. Leffler (1852).
Ssg: (1) BESPRUTNINGS-MEDEL030~20. trädg. Till skydd mot parasitsvampar användes bordeauxvätska .. eller andra kopparhaltiga besprutningsmedel. 2 NF 3: 126 (1904).
