BIPRODUKT bi3~prωduk2t, sällan ~pro-, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr holl. bijproduct, eng. byproduct samt t. nebenprodukt; se BI-, prefix1 2]
(relativt mindre viktig) produkt som vid beredning l. framställning l. frambringande af ngt visst ämne l. alster erhålles l. uppkommer jämte detta. Saltsyradt kali .. fås såsom bi-produkt vid några pharmaceutiska operationer, t. ex. vid kolsyrad ammoniaks beredning af salmiak och basiskt kolsyradt kali. Berzelius Kemi 1: 626 (1808, 1817). Alun hörde ursprungligen .. till biprodukterna vid Dylta svafvelbruk. C. G. Styffe i Frey 1850, s. 170. Fall gifvas till och med, då en skogs biprodukter blifva af mera värde än sjelfva hufvudprodukten. Thelaus Skog. 63 (1865). Koks, som erhålles såsom biprodukt vid gasverk. SFS 1894, Bih. nr 58, s. 31. Spritfabrikationen .. lämnar en värdefull biprodukt, mäsk. 2 Uppf. b. 10: 411 (1907). — mer l. mindre bildl.: resultat af jämförelsevis underordnad bet. hvilket vunnits vid sidan af det hufvudsakliga. Hultin V. skr. 143 (1866). Lärov.-kom. bet. 1884, 1: 248. I båda fallen, såväl då teckningen är mål som då den är blott medel, eftersträfvas och vinnes i någon mån, som biprodukt, en viss ögats och handens färdighet. Verdandi 1892, s. 233. H. Hildebrand i 3 SAH 23: 221 (1910).
