publicerad: 1912
BLAJA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[möjl. af holl. blaaien, flyga för vinden (om fanor o. d.), väsnas (motsv. fht. blâjan, blâhan, t. blähen, besläktadt med lat. flare, blåsa, samt BLÅSA, v.), l. ock afl. af BLAJ]
(i Finl., hvard.)
2) motsv. BLAJ 2: rumla. A. O. Freudenthal i Förh. o. upps. 15: 39 (1902). Mandelstam o. Igelström (1905).
Spoiler title
Spoiler content