BLASONNÖR blas1onö4r l. -å-, l. -œ4r, m.||ig.; best. -en, äfv. -n; pl. -er.
Ordformer
(äfv. skrifvet blason(n)eur)
Etymologi
[jfr t. blasoneur, af fr. blasonneur]
(föga br.) herald. kännare af heraldiken, vapenkännare, heraldiker. Hvad en del raisonera om metallernes förträflighet framför färgorne ..: det frågar man ej efter; Såsom ock deras hieroglyphiska betydelse, hvarmed en del Blasonörer vilja visa sig. Uggla Herald. 25 (1746). G. Dalin (1871).
