BONOT bω3~nω2t, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[jfr sv. dial. bonot, af en till sin härledning oklar första ssgsled o. NOT, fiskredskap]
(bygdemålsfärgadt, vid norra o. mellersta Sverges ostkust) benämning på ett slags mindre not hvilken vid fiske drages mellan tvenne båtar. 1 stycke Stööte, Swepe eller Bonooth. Ordn. o. taxa vppå lille tullen 1666, s. F 4 b. I Sundsjö brukas bonot (eller) .. pulsnot. F. A. Burman (1794) i Norrl. saml. 92. Hvarje någorlunda för sig kommen bonde (på Mörkö) äger åtminstone en så kallad Bonot. Ekström Mörkö 209 (1828). Bonotarna dragas i längre drag mot vinden, men dock med till äfventyrs befintlig ström. Arwidsson o. Ohlson Ant. om redskap v. fiske 14 (1911).
Ssg: BONOTS-LAG. antal personer som gemensamt bedrifva fiske med bonot. Arwidsson o. Ohlson Ant. om redskap v. fiske 14 (1911).
