1) till BRUMMA, v. 1:brummande ljud, sorl. Hon hade .. någongång hört ett aflägset brum, som kanske kom af en björn. Almqvist DrJ 285(1834). Brunnens sorl och brumm. Sturzen-Becker 3: 176(1861). jfr (†): På din graf et vackert Rycktes brumm / Erhåller (dvs. bevarar) dig altfoort i lifsens land et rumm. SColumbus Vitt. 93(c. 1670).
2) (hvard.) till BRUMMA, v. 2:brummande. Med ett brum öfver ”de satans qvennfolka å deras påhett”. Sundblad GBruk 343(1888).
SAOB
