[af fr. brusque, af it. brusco, bitter, syrlig, barsk, ovänlig m. m.]
om person: som yttrar sig (uppträder) tvärt o. utan (förmildrande) omsvep l. förberedelse, hastig, närmande sig bet.: barsk, hänsynslös; förr äfv.: omedgörlig, oresonlig; om sak (yttrande, handling, sätt): som vittnar om nämnda egenskaper; äfv. allmännare: plötslig, tvär, oförmedlad, brutal (se d. o. 3 b). CPiper(1709) i HH XXI. 1: 11. Butterlins son (är) en brusq man, som intet anståndh därmed (dvs. med växeln) vill afvetta. Dens. (1711) Därs. 114. På allas mine kunde jag se, det chefen ej behagade dem mycket med sina bruska façoner. Tersmeden Mem. 4: 267(1767). Efter denna dag blir du aldrig mera så här häftig, egensinnig och brusque .. utan artig, och litet eftergifvande. Knorring Förh. 1: 204(1843). Förderfva sin sak genom ett bryskt tillvägagående. SDS 1897, nr 488, s. 1. Denna bryska öfvergång. Vising TrubDiktn. 39(1904).
Afledn.: BRYSKERA, v. -ande, [af fr. brusquer]
1) (†) gå våldsamt tillväga mot. KKD 12: 178(1703). (Han) hade .. föga öfwer 16 man .. hoos sig då han straxt började brusquera fienden och gå på honom löst. Därs. 6: 126(1708).
3) (föga br.) bringa till hastigt afgörande, påskynda. Dreyfus' broder .. (har) tagit ett steg, som kan bryskera saken (dvs. revisionen af Dreyfusprocessen). GHT 1897, nr 268, s. 2.—
