CENTAURISK sänta͡u4risk l. sen-, äfv. -a͡ω4-, stundom (utan diftongisering) -a4ɯ- l. -a4u- l. -a4ɯ- l. -a4u-, ngn gg -aɯ4r-, äfv. KENTAURISK känta͡u4risk osv., adj.; adv. -T.
(föga br.) adj. till CENTAUR 1: tillhörande l. utmärkande för l. påminnande om en centaur l. centaurer; plump, rå, vild. Hvem bultar så på dörrn? Kentauriskt går han på, / Hvem helst det är. Thomander Skr. 3: 419 (1826; öfv. fr. Aristofanes). Melin Gr. lex. (1845, under κενταύρειος o. κενταυρικός). — (†) i öfverförd anv.: rå, djurisk. The yyre, sinlöse och Centauriske Epicureer (förneka Guds försyn). Phrygius Likpred. öfv. Malin Rosengren C 4 b (1608).
