CESIUM se4sium, stundom 302, n.; i best. anv. utan slutart. (Cleve Handlex.(1883)).
Ordformer
(ofta skrifvet cæ-)
Etymologi
[jfr t. o. eng. cæsium, af nylat. cæsium, n. sg. af cæsius, adj., blå. Namnet bildades 1860 l. 1861 af tyskarna Kirchhoff o. Bunsen med tanke på de i ämnets spektrum förhärskande blå linjerna]
kem. benämning på ett med kalium nära besläktadt grundämne, som i ytterst ringa mängd ingår i flera mineral o. mineralvatten. Berlin Kort lärob. i kemi 173 (1864). Cæsiums oxid. Cleve Handlex.(1883). Rosenberg Oorg. kemi 401(1888).
