CICERONIAN si1serω1nia4n l. sis1-, stundom -ron1- l. -rå1n-, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. ciceronianer, eng. ciceronian, fr. cicéronien, af lat. ciceronianus, adj., bildadt af namnet Cicero]
i fråga om vältalighet o. författarskap, särsk. latinsk(t): person som bildat sin stil efter Ciceros; äfv.: grundlig kännare af Ciceros språk. Noltenius, som vil vara en så stark Ciceronian, och sätter så högt värde på det, som brukas af de äldre Latinska Auctorer. Hof Philos. grunder 59(1782). En ung man har (förr i världen) kommit från akademien såsom en genomsprängd ciceronian, men — klen fransman. Sturzen-Becker S. arb. 2: 149(1861). Ciceronianen Lundblad. Schwartz Tegnér 33(1903).
