DÄRINTILL4~01 (så alltid i bet. 2) l. 104, adv.
1) därinvid, därupptill; äfv. bildl. H. hade högsta röstetalet; närmast därintill kom B. GB 13: 4 (Lag 1734). Häradshöfding Lilienberg .. bodde i Kristianstad och förestod en domsaga därintill. De Geer Minn. 1: 81 (1892).
2) (numera bl. ngn gg i högre stil) ditintill, så långt. Dalin (1850). Derintill är allt utan tvifvel ganska godt. Sturzen-Becker 1: 110 (1861). (†) till den grad (att), så mycket (att). När deras styrka öfvergifver dem alt derintil, at de ej kunna föda sig sjelfva. Norberg Dygd. 11 (1776). —
