1) (†) = DÄRI I 1; äfv. mer l. mindre bildl. OPetri(c. 1525) i 2Saml. 9: 10. Then som gerna giffuer sigh vthi fara, han förgåås ther vthinnan. Syr. 3: 27(Bib. 1541). 2RARP 5: 411(1727).
2) (i skriftspr.) i den saken l. denna sak, i det afseendet, med afs. därpå, däri (se d. o. I 2); förr äfv. öfvergående i bet.: i o. genom detta, därigenom. Jag hyser därutinnan en annan tanke. Ther vdinnan göre i megh ok riketh Synnerlegha tiil wilie. GR 1: 61(1523). Bifalla vij Präste- och Bårgarestånden, så är saken therutinnan deciderad. 2RARP 5: 234(1727). Wulff Petrarcab. 365(1907).
II. (†) rel.
1) motsv. I 1: hvari. GR 18: 283(1547). Greffve Pärs breff, där uthinnan han gaff sitt betänkiande. RP 7: 178(1638).
2) motsv. I 2: hvari, hvarutinnan. GR 10: 278(1535). (En olycka) derutinnan jagh medh alle de ährlige karlar hooss migh äre .. villie undschyllede vara. OxBr. 5: 8(1612). —
