DECENTRALISATORISK de1sentralis1a-tω4risk l. -sän-, l. desän1tralis1-, äfv. 1010—, adj.; adv. -T.
Etymologi
[bildadt till DECENTRALISATION efter mönstret af sådana ordpar som CIVILISATION : CIVILISATORISK, ORGANISATION : ORGANISATORISK osv.; jfr äfv. fr. décentralisateur, adj.]
(föga br.) som innebär l. har afseende på l. sammanhänger med decentralisation. Den riktning till decentralisatorisk ytterlighet, som .. kännetecknade den s. k. Pariskommunen. NF 8: 1111 (1884).
