[jfr t. o. eng. dilation, af fr. dilation, af lat. dilatio, uppskof, afl. af p. pf.-stammen af differre (se DIFFERERA). Ordet är vanligt (oftast med formen de-) i sv. dial. (Götal., Norrl. o. Finl.; däremot icke, synes det, i Sveal.). Formen ti- beror på finskt inflytande. — jfr DILATERA, v.2]
(numera bl. med stark anstrykning af folkmål, föga br.) uppskof, anstånd, frist; särsk. om anstånd med betalning l. i allm. fullgörande af en prestation samt om uppskof i rättegång. Huarcken medt dilation, exception heller någen entskyllungh .. kunde (den anklagade) befrije (sig). Hist. handl. 13: 39(1562). (Då kärandens vittnen) icke woro tilstädes, begärade han dilation til näste odensdagh. Bidr. t. Åbo hist. I. 2: 24(1624). Derföre begärede dhe dilation på en dag eller twå sigh att betenckia. RARP 1: 53(1627). Uthan dilation och opschof. Därs. 9: 410(1664). Officerarnes Bönder bedja .. at dem efterlåtes (dvs. medgifves) dilation med Räntornes betalning til Februarii Månad. Stadg. ang. landtmil. 2: 250 (1689). 24 timars dilation. Loenbom M. Stenbock 4: 138(1765). Ekbohrn Främ. ord(1868, 1878; äfv. i den postuma uppl. 1904). Dilation, uppskof, anstånd med betalning af en skuld. Smedman Kont. 7(1874). — (†) med prep. af: uppskjutande af. Som jag var af resan trött, begärde jag dilation af audiencen tills efter middagen. Kurck Lefnadsm. 127(1705). Abrahamsson 571(1726).
