DIRHEM di4rhem l. dirhe4m, r.; best. -en; pl. -er, i fråga om en summa l. en viktkvantitet äfv. =.
Etymologi
[jfr t. derhem, derham, dirham, eng. dirhem, derham, dirham, af arab. dirham, dirhim (med inskjuten vokal efter d, då arabiskan ej kan börja ett ord med två konsonanter), lånadt (sannol. gm förmedling af pers.; se vidare Fraenkel Die aram. fremdw. im arab. 191 (1886)) af lat. drachma l. gr. δραχμή (se DRAKMA o. DRAMM, sup m. m.)]
1) (föga br.) om en viktenhet, urspr. två tredjedelar af en attisk drakma, nu förekommande med växlande vikt i Turkiet, Balkanländerna, Nordafrika o. Persien. Synnerberg Cont. 145 (1813). Åstrand 2: 183 (1855). 2 NF (1906).
2) numism. benämning på arabiskt (kufiskt) silfvermynt af ngt växlande storlek (i nuv. sv. mynt ungefär 70 öre), för oss särsk. bekant därför att betydliga massor sådana mynt funnits i den svenska jorden. I Upsala myntkabinett förvaras en betydlig samling af dirhemer från Spanien. C. J. Tornberg i VittAH 21: 78 (1843, 1857). (Den arabiske soldatens) hustru och barn uppburo 200 till 300 francs (dirham) årligen. Rydberg Kulturh. förel. 4: 429 (1887). Så godt som endast (de arabiska) silfvermynten, de så kallade dirhemerna, (hafva) funnit vägen till våra trakter. O. Montelius i Sv:s hist. 1: 246 (1903). — jfr KALIF-DIRHEM.
Ssg: (2) DIRHEM- l. DIRHEMS-FYND30~ l. 03~2.
