SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1920  
DOCENTUR 1sentɯ4r l. dωs1-, äfv. 1- l. dos1-, l. -sän-, r. (f. Möller (1807), Lundell) ((†) n. Alopæus Borgå gymn. 341 (1807)); best. -en, äfv. -n; pl. -er.
Ordformer
(docenteur Linné Bref I. 1: 207 (1767))
Etymologi
[väl närmast efter ADJUNKTUR; jfr PROFESSUR, LEKTUR]
docentbefattning. Söka, få, innehafva en docentur. Magister .. Oelanders ansökning om Docentur i Philosophia Theoretica. Consist. maj. i Lund prot. 1747, s. 340. Oeconomie Docenturen. P. Löfling (1750) i 2 Saml. 17: 9. (Gustaf IV Adolf) lät .. inrätta en Pedagogisk Docentur vid alla Rikets Akademier. Lyceum I. 2: 17 (1810). (Jag) beslöt .. att speciminera för docenturen i Arabiska litteraturen. Ahnfelt Stud.-m. 1: 168 (1857).
Spoiler title
Spoiler content