DRAPERA drape4ra, i Sveal. äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (se afledn.).
Etymologi
[jfr t. drapieren, eng. drape; af fr. draper, till drap (se DRAPP, sbst.2)]
ordna (särsk. löst sittande l. fritt fallande, dräkt l. klädesplagg, t. ex. en mantel, l. gardin, förhänge o. d.) i smakfulla, konstnärliga veck; äfv. med obj. som betecknar person l. föremål hvars klädsel osv. ordnas l. arrangeras på dylikt sätt; förse (rum l. dörr l. fönsteröppning, l. kjol, klänningslif o. d.) med draperier. Clorinda (en nunna) .. / Fann sig, i slöja och flanell, / Förryckt draperad. Lenngren 108 (1814). Hon .. drapperade rummet svart. Hammarsköld SvVitt. 1: 315 (1818). Josefine var mästarinna i konsten att drapera sin sjal. Kleen Kvinn. 39 (1910). Tuniken blef mer och mer draperad. Därs. 186. — jfr OMDRAPERA. — särsk.
a) refl., om tyg, dräkt, klädesplagg o. d.: falla i (så l. så beskaffade) veck; ”falla” (så l. så). (Klädnings)släpet draperar sig väl. Geijer I. 3: 414 (1817). Den ljusa klädning, som, snarlik en grekisk tunica, draperade sig kring hennes späda former. Rydberg Frib. 10 (1857).
b) mer l. mindre bildl. Drapera sina själfviska syften i religionens mantel. Pessimismen kommer på modet, man draperar sig i den. FWetterlund i PedT 1890, s. 183. — särsk. [efter fr.] (†) tala illa om l. framställa svåra beskyllningar mot (ngn). Grevesmöhls inlaga till Konungen, hvaruti han draperar på ett faseligaste sätt de nämnde personer. L. v. Hausswolff (1809) i För hundra år sen 1: 145.
