SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1923  
DURABEL dɯra4bel l. dur-, äfv. dyr- (durábl Dalin), adj. -ble, -bla; -blare.
Etymologi
[liksom t. durabel, eng. durable, af fr. durable, af senlat. durabilis, afledn. till durare (se DURA, v.3)]
1) (hvard., mindre br.) varaktig; hållbar, solid. Werket (i tornuret) ähr Durabelt. VDAkt. 1662, nr 33. Ett mausoleum durablare än Pyramiderna i Ægypten. Linné Bref I. 3: 253 (1774). Stockvilla, durabelt byggd (till salu). Hufvudstadsbl. 1911, nr 82, s. 14 (i annons). — (†) Een reputerlig, säker och i framtijden durabell frid. RARP 6: 183 (1657).
2) (†) härdig, uthållig. Then öfverflödiga hetan, som ock i sanning intet hvar och en menniskia är mächtig til at vtstå eller tåla, änskiönt han ännu en så durabel natur ägde. Humbla Landcr. 493 (1740). Gråskäggige lorder, gamla gossar af den där durabla sorten som anses för pojkar vid femtio år. Topelius 24: 325 (1862); jfr 1.
3) (†) värdefull, ”rejäl”; jfr 4. Åstundas at köpa: Et litet .. Skattehemman .. med durabel Skog. DA 1793, nr 212, s. 3.
4) (hvard., föga br.) i fråga om karaktär: stadig, solid, gedigen. Han har blifvit gift med en fin fröken, med ett riktigt durabelt fruntimmer, .. som har gjort folk af honom. Lagerlöf Drottn. 270 (1899).
Spoiler title
Spoiler content