EFTERPIPA äf3ter~pi2pa, v. -er, -pep, -pepo, -pipit; se för övr. PIPA, v. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[till EFTER- 11 c o. PIPA, v.; jfr holl. napijpen o. t. nachpfeifen]
(föga br.) medelst pipande l. vissling efterhärma (en melodi o. d.). (Steglitsen) lärer .. att efterpipa vis-toner o. d. Nilsson Fauna II. 1: 353 (1824).
