EFTERSTYNG äf3ter~styŋ2, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(-styng Widegren (1788) osv.; -sting Möller (1790), Arb. bok 57 (1887; i ssgn efterstingsmaskinen) m. fl.; -stygn AHB, Hamilton Geete m. fl.; se för övr. STYNG)
Etymologi
[sannol. efter t. nachstich l. fr. arrière-point; jfr d. eftersting o. bagsting, nt. achtersteek, eng. backstitch; jfr EFTER- 1 b]
styng som göres på det sättet att nålen sättes ned i tyget i föregående styng; vanl. i pl.; äv. om sömnad med dylika styng; jfr BAK-STYNG. Sy med efterstyng. Mag. f. k. 1827, s. 56. Ett slags söm, utförd på lika sätt som stickning, men der stygnen ej sluta sig fullkomligt tätt intill hvarandra, utan hafva ungefär ett halft stygns mellanrum. Denna sömnad kallas efterstygn. AHB 34: 16 (1869). (På 1840-talet) syddes tusentals ”efterstygn” på finveckade skjortbröst. Hamilton Geete I solnedg. 1: 104 (1910). — jfr DUBBEL-EFTERSTYNG.
Ssgr: EFTERSTYNGS-MASKIN. symaskin av en typ vars styng likna de för hand åstadkomna efterstyngen. Uppf. b. 6: 484 (1874). 2 NF 25: 1040 (1917). —
