EKARTERA e1karte4ra l. ek1-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[liksom d. ecartere o. t. ecartieren av fr. écarter, av é-, ut, bort (se EX-), o. carte, kort (se KORT, n.)]
spelt. bortlägga l. ”kasta” l. ”köpa bort” (kort) o. i stället i talongen taga l. ”köpa” ett annat l. andra; i sht i fråga om dyl. ”köp” i ekarté. Om Spelaren ej har Solo (i lomber), så ecarterar (kastar och köper) han först. Düben Lyck. talisman 2: 17 (1817). Ecarterar någon (i vira) origtigt, så att han efter ecarteringen har för många eller för få kort, så gifves det på nytt. Lindskog Spelb. 189 (1847).
