ENTYMEM än1tyme4m, äv. -ä4m, n.; best. -et; pl. = l. -er. Anm. I ä. tid användes den lat.-gr. formen enthymema: Rydelius Förn. 395(1737), Lindblom Log. 177(1836).
Etymologi
[(ytterst) av lat. enthymema, av gr. ἐνϑύμημα, till ἐνϑυμέομαι, överväga, draga en slutsats, av ἐν, i, o. ϑυμός, själ, tanke]
log. sammandragen slutledning i vilken den ena premissen är underförstådd (o. den andra eventuellt bl. antydd). Lindblom Log. 177(1836). Rein Log. 41(1882).
