SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
ESKORTERA äs1korte4ra l. es1-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr ESKORT.
Etymologi
[av fr. escorter, av escorte (se ESKORT)]
ss. eskort ledsaga l. åtfölja. Biurman Brefst. 133 (1729). Ett Preusiskt fartyg som .. (amiralen) lät uppbringa och af Briggen Delphin escortera till Ystad. DA 1808, nr 90, s. 1. Rydberg Frib. 255 (1857; i fråga om fångtransport). — bildl. Eskortera damerna till vagnen. WoH (1904).
Särsk. förb.: ESKORTERA HEM1010 4. GT 1788, nr 6, s. 2.
ESKORTERA IN1010 4. särsk. bildl. Åkerhielm GamlRoman 3 (1907).
ESKORTERA UT 1010 4. Aminoff Krigsg. 492 (1904).
Spoiler title
Spoiler content